När det handlar om musik är själva musiken förstås det viktigaste, men inte långt därifrån kommer klädseln. Musik rör till stor del en form av identitet, där
musiken i kombination med visuella element utgör en intressant helhet. Under åren har det här kommit till uttryck på en mängd olika sätt, allt eftersom musikstilar och genrer kommit och gått. En av de musikstilar där kläder och mode använts till att förstärka det musikaliska uttrycket, är hårdrock. Här har det omväxlande använts både tuffa och ”gulliga” element för att passa in i tiden. Vi ska här titta på begreppet hårdrock och mode.
Hårdrockens början
När hårdrocken dök upp som musikstil i början av 1970-talet var inte uttrycket genom klädsel någon större skillnad mot rockgenren i stort. Här handlade det till stor del om v-jeans, platåskor och annat som lika gärna kunde passat in i ett pop- eller soulband. Att musikerna hade långt hår var heller ingen direkt skillnad mot andra musikstilar. Det var först när 1980-talet närmade sig som vissa stilistiska skillnader började skönjas. Hårdrocken ville med all önskvärd tydlighet bryta sig loss från ”mainstream”-bilden av ett rockband och skapa sin egen igenkännbara stil.
Hur gjordes då detta? I och med band som exempelvis brittiska Judas Priest kom bilden av rockmusiker klädda i läder och nitar – något som plötsligt blev otroligt tufft och omtyckt i branschen. Om vintrarna, där vi idag gärna klär oss i sköna jackor och parkas från exempelvis populära Moose Knuckles, kom hårdrockarna istället i skinnjackor som väl inte stod emot kylan fullt så bra som de borde ha gjort. Men, allt för looken!
Svart med färgslingor
1980-talet med alla färgglada kulörer kontrasterade således mot den här nattsvarta imagen som antogs av många band. Det var dock inte enbart synthbanden som valde att klä sig med starka kulörer, även hårdrockarna tog till sig vissa fragment av detta. Ett exempel på det här kan exempelvis ses på bandet Mötley Crüe, som använde sig av svart i botten kombinerat med strimmor av andra kulörer – inte bara i kläderna utan även i håret. Den här nyare formen av rockigt utseende blev allmänt hos många band, inklusive kända akter som Kiss och Twisted Sister. Dock höll sig de riktigt tunga banden, som Metallica och Megadeth, fortfarande till det svarta.
Skillnaden var stor mellan de band som ansågs vara melodiska och de som spelade en tyngre, lite mer brutal form av heavy metal. Den melodiska hårdrocken hade en bredare popularitet, vilket gjorde att musikerna i en allt högre utsträckning försökte se mer tilltalande ut – många för att attrahera tjejer. Det här innebar fortfarande en tuff framtoning vad gäller kläder, men som mjukades ned något med hjälp av solbrännor och fluffiga frisyrer. Den mjukare stilen vändes dock upp och ned ett par år in på 1990-talet, då hårdrocken åter kom att associeras med svart.