Klassisk musik har med tiden fått ett rykte om sig att vara en elitistisk konstform endast förbehållen samhällets så kallade elit. Det har blivit en musik som nästan uteslutande lyssnats på av välutbildade människor som har ansett sig kunna förstå den. Historiskt sett har den klassiska musikscenen varit en samlingsplats med en avsevärt bredare publik. Så när blev då klassisk musik så elitistisk och konservativ? Kan lösningen på de fallande publiksiffrorna vara att integrera ny teknik i den klassiska musiken så att den blir mer tilltalande för yngre generationer och en rolig upplevelse för människor ur alla åldrar och samhällsklasser?

Ny teknik kan hjälpa klassisk musik

Publiksiffrorna för konserter där det spelas klassisk musik har drastiskt sjunkit mer eller mindre över hela världen. Nödvändigheten av att förnya och att göra den klassiska musiken mer attraktiv bland befolkningen i stort är något absolut nödvändigt för att rädda verksamheten från att gå under. Hur detta projekt ska gå till är något som diskuteras. Det står klart att den klassiska musiken måste försöka anpassa sig till den moderna värld vi lever i snarare än att försöka fortsätta med samma konservativa tradition som den hittills gjort. Kanske finns lösningen i att integrera element från den digitala musiken? Numera kan vi se att Även klassiska musiker tar till moderna grepp som looping när de spelar Bach.

Nya tider, nya satsningar

Det har gjorts en del lyckade satsningar med att förnya klassisk musik. Ett exempel är projektet ”Toy Symphony” där ett musikstycke spelas med en elektronisk violin skapad av kompositören Tod Machover. På senare tid har Tod Machover skapat ”City Symphony” där han komponerar musik utifrån buller registrerat i staden. I städer där ”City Symphony” uppförts har intresset för musiken varit stort då konceptet är nytt och publiken känner sig delaktig i skapandet. En annan konsert med ett intressant koncept för att locka mer publik till konsertsalen har gjorts av Oslo Filharmoniska Orkester när de i en samproduktion spelar ”Manyworlds” och publiken kan se en video av norska filmskaparen Boya Bockman på en stor skärm med 3D-glasögon.